Spara löner eller skapa en bättre tillvaro är frågan.

Läser i affärsvärlden att vi kan spara 78000 miljarder i löner när datorer tar över kunskapsintensiva uppgifter. (länk nedan) Det talas om ett paradigmskifte och det tror jag också är på gång, men ska den tekniska utvecklingen och hur vi använder den bara tas för given utan diskussion om hur vi på bästa sätt ska förvalta den? Som vanligt så kommer de vanliga dystra profetiorna om att nära hälften av jobben försvinner och så vidare. Men behöver det bli så? Kan vi inte använda tekniken till att skapa och se nya möjligheter. Att det blir nya typer av jobb är ju helt klart bland annat. Är inte den industriella synen lite ålderdomlig, visst är den viktig men när vi nu lever i en värld där t ex spelet Candy Crush Saga värderas till ca 50 mijarder kr, flerdubbelt mer än vad Kina köpte Volvo för. Är det inte hög tid att se verkligheten som den är och utgå därifrån och inte från gamla ideal framvuxna ur industrialismens era.

För ca ett halvt år sedan fanns en artikel i Abetet.se att Framtidsministern Kristina Persson tillsatt en expertgrupp för att ta reda på hur den svenska arbetsmarknaden ska möta framtidens utmaningar. Rubriken var förstås det vanliga pessimistiska

”Robotarna kan ta hälften av alla jobb”.

Gruppen har ett år sig på att för att lämna förslag på åtgärder som gör att arbetsmarknaden fungerar om femton år. I det här sammanhanget är väl femton år oceaner av tid. Vad vet vi vad som finns på marknaden då med de tekniska landvinningar som ökar explosionsartat, och det är ingen vanlig linjär utveckling utan stiger kraftigt.

När det gäller framtiden och robotar tycker jag att det är viktigt att utöver att se vilka fantastiska möjligheter det ger även ha en etisk diskussion och inte enbart ett kortsikiktigt ekonomiskt perspektiv, som att så här mycket kan vi spara i lön. En diskussion som tyvärr fortfarande lyser med sin frånvaro. Till exempel robotar inom äldreomsorgen kan hjälpa till att öka servicenivån istället för att spara in på personal. Du får aldrig underskatta värdet av en mänsklig beröring som en deltagare på våra trend och tankefällanseminarie sa.

En sak som jag undrar över är var svensk HR befinner sig i frågan om robotisering av arbetslivet?  Det finns många intressanta aspekter och konsekvenser för bland annat HR att fundera på, men var finns den debatten? Är det dags för HR att ta tag och diskutera etik och människosyn, eller vill man bara följa med strömmen?

En sak är i alla fall klar att framtidsministern har en ”positiv” syn på framtidens arbetsmarknad där hon uttrycker att ”anställda i tunga och ofria yrken kommer att jobba kortare tid än idag och får tid till annat som kultur och att skapa kreativt. Vi andra kan fortsätta jobba 70 timmar i veckan om vi vill”.

Jag ser en stor fara i den lite naiva inställningen. Jag misstänker att det istället blir en utveckling där dessa personerna kommer att bli tvungna att ta ytterligare ett jobb för att kunna försörja sig, snarare än att konsumera kultur, tyvärr. En utvecking som vi ser i USA där fenomenet fått en egen benämning McJob (is slang for a low-paying, low-prestige dead- end job).(Wikipedia)

Vilken utveckling vill vi ha, vilka möjligheter och hot ser vi. Jag saknar den diskussionen och debatten.

Länk till artikeln.

Affärsvärlden

Arbetet.se

Följ mig gärna på fb https://www.facebook.com/HRakuten

 Våra seminarier om Management och Framtid

 Författare tillsammans med Kjell Lindström noden
    till succé böckerna Bortom Tankefällan och Äkta Organisation

 Böckerna kan du köpa i bokhandeln eller beställa på Adlibris eller Bokus