Att våga göra fel! 

Det finns alldeles för många personer som är rädda att göra fel. Eller som professor Mats Alvesson uttryckte det i en debattartikel i SvD att vi är mer rädda för att göra fel än att se till att göra ett bra jobb. Vilket samhälle, kultur och arbetsklimat håller vi egentligen på att bygga upp om vi ska ha en ständig rädsla att göra fel?

Jag tror att mycket av den ”kontrollkultur” vi har idag är en bidragande orsak, visst behövs det kontroll, men strävan verkar vara att allt som kan kontrolleras ska kontrolleras. Kontroll äter tillit och har man ingen tillit i organisationen till chefer och medarbetare så skapas lätt en rädsla för att göra fel och att avvika.

I två decennier har vi stenhårt arbetat in olika system, processer, Lean, 0-felsambitioner, avvikelsehantering som lätt skapar en rutin att alltid göra på samma sätt som man ”alltid” har gjort. Flexibilitet och situationsanpassning försvinner och kvar blir en stel process som ofta inte alls passar i den förändrade omgivning som finns idag. Hur rolig och utvecklande är det att jobba i en sån miljö och hur mycket nytänkande skapar det?

HR-avdelningarna på hårt Leanade organisationer faller lätt i fällan att bli ”korrigeringsinstitut” där man kallar in avvikare och ger skriftliga erinringar eller varningar för att få in avvikarna i ”fållan” igen, eller ut ur organisationen. Ett effektivt sätt att skapa en tyst, men också rädd organisation. Med detta i bakhuvudet så är det inte svårt att förstå att 86% av alla medarbetare enligt en undersökning inte känner sig engagerade i sitt arbete. (Bara det är väl en stor HR-utmaning att ta tag i).

Håller med som Lasse Berg skriver i boken ”Gryning över Kalahari”.

”Det finns inget roligare än att själv komma på att man haft fel så att man kan utveckla sitt tänkande” Att ha förmågan att med öppna ögon kunna fråga sig om det trots allt inte kunde vara tvärtom. ”En stor vetenskapsman är inte den som först tänker en ny tanke, utan den som först inser att han har haft fel”.

Ja vågar vi inte göra fel så utvecklas vi varken som individer eller som organisationer, och finns det ingen acceptans för att man kan göra fel i en organisation är man väldigt illa ute. Jag har själv otaliga exempel ute i verksamhet där historiken bakom en person som gjort fel hänger kvar år efter år. I ett fall så fick jag frågan vid en omorganisation att en viss person skulle avvecklas. Varför frågade jag och fick då reda på att den nya chefen och den utpekade personen hade arbetat tillsammans och att personen vid det tillfället för 20 år sedan gjorde ett misstag och de ville inte ha en upprepning av det. Sedan att personen därefter hade idel lovord spelade i sammanhanget ingen roll. Jag vägrade naturligtvis.

Man lär av sina misstag och utvecklas av att inse att man har gjort fel och utveckling är kul tycker i alla fall jag. Eller ska man köra på i samma anda blunda och säga att allt är bra som det är, det behövs ingen förändring och vägra se den förändrade omvärlden?

Här tycker jag HR har en rejäl utmaning att arbeta bort rädslan att göra fel och skapa en mer tillåtande klimat. Låt 2015 bli tillitens år, det tror jag de allra flesta skulle må bra av.

Följ mig gärna på min fb gilla sida. https://www.facebook.com/HRakuten

 Våra seminarier om Management och Framtid

 Författare tillsammans med Kjell Lindström noden
    till succé böckerna Bortom Tankefällan och Äkta Organisation

 Böckerna kan du köpa i bokhandeln eller beställa på Adlibris eller Bokus